Glöm den där kvinnan i TV3 som verkar få sina programdeltagare att skämmas till smalhet. Glöm GI-dieter, Viktväktarna, Atkinson och Annika Dahlquist. Ställ bort vågen och öppna fönstret. Våren 2010 kan bli våren du bestämde dig för att aldrig mera banta - och äntligen hittade ett hållbart förhållande till mat.
Ca 40 % av alla män och ca 25 % av alla kvinnor i Sverige beräknas idag vara överviktiga.[1] Som många av er nog vet kan övervikt bl.a. leda till diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och olika former av cancer. Således är övervikt en betydande riskfaktor för en persons hälsa. Men trots goda medicinska argument är det nog framför allt estetiska skäl som gör att tusentals svenskar i år kommer att påbörja ännu en ny plågsam process att försöka banta ner sina överflödiga kilon. En stor del av alla dessa människor kommer inte bara att misslyckas i sina försök utan kommer även att på längre sikt väga mer än vad de gör nu.
Frågan är varför det är så svårt att gå ner i vikt? Eftersom vi lever i ett samhälle där vi å ena sidan konstant bombarderas med betydelsen av att vara smal och snygg och å andra sidan har tillgång till en uppsjö av kostråd och hälsotips bör inte misslyckade viktnedgångar handla om vare sig okunnighet eller motivation.
På senare år har det istället kommit en rad författare som menar på att övervikt inte handlar alls så mycket om vad vi äter utan snarare om hur och framför allt varför vi äter.
Att lära sig äta långsamt
I boken Mattillåtet vänder sig diestesten Gisela van der Ster till personer med ätstörningar och försöker få dem att hitta tillbaka till ett normalt förhållande till mat. Ett av de första stegen är att lära sig att känna igen hunger, bemöta hunger och äta lagom portioner, som ska tuggas ordentligt.
Att många överviktiga människor äter alldeles för fort är något som Karolinska Institutet tagit fasta på i ett av sina senaste forskningsprojekt om viktnedgång. Om detta berättas det i radioprogrammet Kropp och Själ som sänds via Sveriges Radio P1. Den nya metoden går ut på att överviktiga får använda sig av en liten talande våg kallad Mandolin som ställs under tallriken. Syftet med detta är att personen lär sig dels att äta lagom stora portioner (många överviktiga är inte medvetna om hur mycket mat de egentligen äter utan tror sig ofta äta ganska lite) och dels får de feedback under måltidens gång på hur snabbt eller långsamt de äter. Det bör ta ca 15-20 minuter att äta en måltid.
Hitta den psykologiska orsaken till övervikt
Socionomen Lisbeth Stahre har givit namn till den växande Stahremetoden som använder sig av kognitiv beteendeterapi för att hjälpa personer att själva få insikt i vad som ligger bakom deras ätbeteende och på så sätt också kunna skapa en förändring. Hon har ett 10 veckors program där deltagarna t.ex. får beskriva vad som har hänt under dagen, hur de har känt inför detta och hur de tror att detta har påverkat deras sätt att äta under dagen. Syftet är att personen ska lära sig att se kopplingen mellan sin egen självbild, stress och negativa känslor och sitt sätt att äta. Forskningstudier vid Karolinksa Institutet har bekräftat Stahremetodens effektivitet både vad gäller viktminskning och bestående viktnedgång.
Både Lisbeth Stahre och Gisela van der Ster understryker vikten av att inte låta mat bli ytterligare ett kontrollbehov. Det är bättre att tillåta sig att äta den där kakan än att försöka putta bort tanken, särskilt eftersom vi har en tendens att tänka extra mycket på det vi inte ska tänka på. I stället för orealistiska löften om att aldrig mer äta onyttigt bör vi lära oss att göra medvetna val om vad vi äter. Det är okej att äta en kaka. Särskilt om det är en god kaka som du verkligen velat ha och som du njuter av. Men blir det många kakor som ätes mest i all hast bör man kanske ställa sig frågan om det var något annat man behövde egentligen.
[1] Enligt Nationella Folkhälsoenkäten 2008
